Världens biologiska mångfald allvarligt hotad
Rapporten om naturens tillstånd från IPBES Kunskapsplattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster/The Intergovernmental Platform on Biodiversity and Ecosystem Services visar att det står illa till med vår natur. Drastiska åtgärder krävs för att biologisk mångfald ska bestå.
Tillståndet för världens biologiska mångfald
I maj 2019 presenterade IPBES rapporten om tillståndet för världens biologiska mångfald och ekosystemtjänster. Rapporten bygger på cirka
15 000 vetenskapliga artiklar och har skrivits av över 400 experter. I januari 2020 kom en sammanfattning på svenska: Global utvärdering av biologisk mångfald och ekosystemtjänster
Resultaten som presenteras är nedslående: Naturens tillstånd försämras snabbare än någonsin i mänsklighetens historia.
1 miljon arter nära utrotning
Många ekosystem förändras i snabb takt. En stor del av jordens naturliga miljöer har kraftigt förändrats av människan (75 % av landytan, 66 % av haven, 85 % av våtmarkerna). Avskogningen fortsätter även om takten har minskat. Hälften av korallreven är borta. Bestånden av inhemska djurarter har minskat med minst 20%. I väl studerade djur- och växtgrupper är 25% av arterna hotade. Totalt kan 1 miljon arter stå inför nära utrotning.
Långsammare förändring där urfolk förvaltar marken
Minst en fjärdedel av jordens landyta ägs och förvaltas traditionellt av ursprungsfolk. Generellt sett försämras naturens tillstånd långsammare i dessa områden. Ursprungsfolk är oftast direkt beroende av naturen för sitt levebröd och har traditionellt brukat naturen på land och i vatten på sätt som varit anpassade till lokala förutsättningar, vilket resulterat i ett aktivt bevarande av biologisk mångfald.
I många regioner är ursprungsfolk och lokala samhällen under press, omringade av marker där naturens tillstånd stadigt försämras, vilket försvårar deras traditionella nyttjande av naturens resurser.
Drivkrafter bakom förlusten
Situationen är allvarlig och till och med mycket allvarlig på vissa håll. Rapporten pekar ut fem stora drivkrafter bakom förlusten:
- Förstörda livsmiljöer, förändrad användning av mark och vatten
- Överutnyttjande av arter genom fiske, jord- och skogsbruk
- Klimatförändringar
- Spridning av främmande arter
- föroreningar
Direkta påverkansfaktorer drivs av en rad underliggande indirekta faktorer, som i sin tur relaterar till ekonomiska och sociala värden samt beteende mönster. De viktigaste indirekta påverkansfaktorerna är våra produktions- och konsumtionsmönster, befolkningsdynamiken och den globala handeln och teknikutvecklingen.
Hur drabbas ursprungsfolken?
Rapporten konstaterar att ursprungsfolk som använder traditionella bruksmetoder kan reglera artpopulationer på ett hållbart sätt och omvandla obeboeliga områden till viktiga miljöer för livsmedels-produktion. Men i många länder får exploateringsintressen som exempelvis gruvor och timmerproduktion företräde. Det kan resultera i hot och konflikter och till och med tvångsförflyttningar. Urfolk och lokala samhällen kan tvingas bort från landområden som de brukat på ett hållbart sätt i tusentals år. Även journalister och miljöaktivister som rapporterar om konflikterna kan utsättas för hot och dödligt våld.
I andra fall tas förvaltningen över av myndigheter. I värsta fall misskrediteras den lokala och traditionella kunskapen som utvecklats under lång tid i harmoni med lokala ekosystem. Förvaltningsåtgärder som beaktar lokala frågor och integrerar lokal kunskap kan däremot öka legitimiteten och effektiviteten i styrningen.
Åtgärder för att minska skadorna
Åtgärdsförslag som finns i rapporten är att:
- fullt ut implementera existerande globala och regionala miljörelaterade avtal och direktiv, som till exempel konventionen för biologisk mångfald och EU:s olika direktiv som direktiven för habitat, vatten respektive havsmiljö.
- ta bort miljöskadliga subventioner
- öka ekonomiska incitament för beteenden med positiv inverkan på ekosystem.
Det krävs enskilda och gemensamma ansträngningar för att minska skadorna på ekosystemen och hindra förlusten av den biologiska mångfalden. Insatser för naturen kommer sällan att gynna alla inblandade aktörer, därför krävs politisk samstämmighet och sektorsövergripande arbete som kan beakta möjliga interaktioner, avvägningar och synergier mellan olika mål.
Miljöarbetet måste införlivas i en rad institutioner inom olika näringar (till exempel fiske, transport och energi) och beslutsfattande organ.
