Arbete med grön infrastruktur innebär att involvera alla aktörer i landskapet i ett arbetssätt där vi tillsammans planerar för långsiktigt hållbara landskap. Sådana landskap ger positiva ekologiska, ekonomiska och sociala effekter och är en förutsättning för hållbar samhällsutveckling. Grön infrastruktur handlar om att lyfta blicken och se helheten i landskapet.
Precis som vi människor, behöver växter och djur livsutrymmen av tillräcklig yta och kvalitet för att må bra. För att finnas kvar på lång sikt behöver de också möjlighet till spridning i landskapet. Detta är avgörande för att den biologiska mångfalden ska bevaras. Det är också grunden för att vi människor ska fortsätta att få alla de nyttor som naturen ger oss, så kallade ekosystemtjänster. Begreppet grön infrastruktur förklarar att naturen hänger ihop genom ekologiska processer i hela landskapet.
Fortfarande finns områden i landskapet med hög biologisk mångfald och viktiga ekosystemtjänster. Genom arbetet inom grön infrastruktur kan vi knyta samman dessa viktiga områden för att lyckas vända den negativa trenden med minskad biologisk mångfald.
För en fungerande renskötsel är en grön infrastruktur nödvändig. För en välmående renskötsel behöver landskapet vara sammanhållet och ekologiskt stabilt. Renen och renskötseln kan utgöra en indikator på ett sammanhållet landskap och som sådan bidra till Sveriges miljö- och naturvårdsarbete. Det finns minst 2000 samiska fältexperter på halva Sveriges yta. Renskötarna som vistas mycket ute i naturen kan tidigt observera förändringar.
Grön infrastruktur ställer frågor som samer alltid ställt genom att lyfta ekosystemens funktionalitet, betesmarkernas betydelse och möjligheter för arter att sprida och förflytta sig i landskapet. Samernas unika kunskap om renens livsmiljöer och vilka marker som brukats för olika faser i renskötselåret har i begränsad utsträckning funnits dokumenterad. Det har varit en traditionell kunskap som överförts muntligt. Under 2000-talet har samebyar börjat upprätta så kallade renbruksplaner. Det är en beskrivning av samebyns markanvändning som andra kan förstå och utgör ett underlag vid samråd. Renbruksplanernas betydelse ökar och har potential att öka förståelsen för renskötselns behov hos andra markanvändare.
En renbruksplan består av dokumentation över olika typer av markanvändning för renskötseln. Den omfattar betesmarker, flyttleder, rastbeten, svåra passager, anläggningar med mera. Den beskriver omvärldsfaktorer och hur markerna kan användas för bedrivande av renskötsel framöver. Dokumentationen kombineras ofta med GPS på ren som beskriver renars rörelse under renskötselåret. Renbruksplanen visar med andra ord den gröna infrastrukturen för renskötseln.
Arbetet med grön infrastruktur är långsiktigt och bygger på kontinuerlig dialog och samverkan med alla som verkar i och påverkar landskapet.
Sametinget vill arbeta utifrån ett helhetsperspektiv. Om vi inte ser vilka tjänster ekosystemen gör oss, riskerar vi att omedvetet påverka dem negativt. Natur och kultur, människa och miljö hör ihop. Traditionell samisk kultur och samisk markanvändning är beroende av en grön infrastruktur, biologisk mångfald och fungerande ekosystem som levererar ekosystemtjänster.