Rennäring som riksintresse
Rennäringen räknas som ett riksintresse på samma sätt som exempelvis mineralresurser, kulturmiljövård och friluftsliv. Sametinget är ansvarig myndighet för områden av riksintresse för rennäringen.
Riksintresse blev ett lagstadgat begrepp 1987. Att något klassas som riksintresse innebär att staten har starkare ställning gentemot kommunen med möjligheter att ingripa om inte kommunen tar hänsyn till riksintresse i sin planering.
Miljöbalken
Miljöbalken 3:5 säger:
- Områden av riksintresse för rennäringen skall skyddas.
- Mark- och vattenområden skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra näringarnas bedrivande.
Naturresurslagen
I naturresurslagen klassas rennäringens viktigaste områden som riksintressen. Exempel på sådana platser är samlingsplatser, flyttleder, övernattningsbeten, svåra passager, speciella betesområden, områden kring anläggningar samt renhagar.
Utpekade riksintressen
Jordbruksverket beslutade 2005 att föreslå områden av riksintresse för rennäringen inom Norrbottens och Västerbottens län, men valde att inte lämna något förslag rörande Jämtlands län. Sametinget har 2009 fattat beslut angående riksintressen i Jämtlands och Västernorrlands län.
Dokument
Riksintressen redovisas som kärnområde, strategiska platser och funktionella samband. På varje samebys sida finns ett dokument som anger vilka riksintressen som finns i den aktuella samebyn. Se vidare under " Kartor som underlag för planer" i vänstermenyn.
