Den fullständiga utredningen kan laddas ner i högerspalten. Här följer en sammanfattning av förslagen:
Rovdjur och rennäring
Rennäringen är den areella näring som drabbas hårdast av rovdjurens närvaro. Riksdagen har satt upp väl definierade minimi- och etappmål för hur många rovdjur som ska finnas och deras utbredning i Sverige. När dessa mål ställs mot en fortsatt rationell, välordnad och långsiktigt ekonomisk rennäring skapas svårigheter. Idag saknas en övre gräns för hur stora förluster en sameby ska tvingas att hantera. Mot bakgrund av de internationella åtaganden som Sverige gjort för att förstärka samernas delaktighet i beslutsprocesser, anser toleransnivåutredningen att näringen själv är den som bäst kan avgöra hur hög eller låg toleransnivån för rovdjur i renskötselområdet ska vara.
Jämförelser mellan rennäring och andra naturresursnäringar
Renar är privat egendom. I likhet med andra tamdjur går det inte att betrakta dem som en naturresurs som nyttjas efter att naturen tagit sitt, så som fallet är med bytesdjur vid fångst. Om ett vilt djur konkurrerade med renarna om betet skulle det möjligen gå att jämföra rennäringen med en naturresursnäring likt skogsbruket. Det gäller dock inte när en vild rovdjursstam upprätthålls med enskilt ägda tamdjur som bytesresurs.
Begreppet toleransnivå
Toleransnivåutredningen definierar toleransnivå vid rovdjursskada som "Den maximala skadenivå som kan accepteras utan att förutsättningarna för en ekologiskt, kulturellt, socialt och ekonomiskt hållbar rennäring äventyras".
Jämfört med situationen då den förra utredningen Förslag till utformning av det nya ersättningssystemet (1995-02-07) gjordes, vet vi att predationstakten för rovdjuren är högre, antalet individer per föryngring fler, att rovdjurstammarna har ökat och att predationen medför mycket mer långtgående konsekvenser för renköttsproduktionen, än vad som ansågs då. Till detta ska läggas det ökade trycket från exploatörer och den fragmentering som sker av landskapet.
Toleransnivå på fem procent
Utifrån de kunskaper som finns idag föreslås att den maximala skadenivån orsakad av rovdjur under ett år maximalt får uppgå till fem procent av samebyns faktiska renantal (beräknad på livrenhjorden per den 31 mars). En toleransnivå på fem procent vinner både staten och rennäringen på. Med en statlig ersättning för avsaluvärdet skulle detta kosta staten 32 miljoner kr med dagens prisnivå. Baserat på högsta tillåtna renantal om 280 000 djur och med den hjordstruktur som tillämpas skulle rennäringen teoretiskt kunna producera 3 563 ton renkött, det vill säga drygt 2 000 ton mer än dagens slaktnivå på drygt 1 400 ton.
Att förvalta rovdjuren så att toleransnivån för rennäringen inte överskrids skapar möjligheter för en långsiktigt hållbar rennäring samtidigt som det är möjligt att kompensera rennäringen ekonomiskt för de förluster som rovdjuren de facto orsakar.
Mätmetoder
För att illustrera och beräkna de skador som rovdjuren orsakar inom renskötselområdet har toleransnivåutredningen vidareutvecklat en modell från NINA i Norge som tagits fram för att beräkna risken för att en ren blir tagen av rovdjur. Modellen har vidareutvecklats med utgångspunkt från samisk traditionell kunskap om var det är bäst att hålla renarna med hänsyn taget till betesförhållanden, rovdjursförekomst, andra störningar och intrång. Till detta adderas inventeringsresultat, rovdjurens predationstakter samt hemområdesstorlek. Den beräknade förlusten utifrån modellen verifieras gentemot toleransnivån och utgör tillsammans med de övriga föreslagna mätmetoderna grund för dialogen med Länsstyrelsens handläggare.
Mätetalen baserat på slaktstatistik och renlängder som förelås är:
- nettoproduktion av kalv vid årets slut
- renhjordens produktivitet
- kön på kalvar som går till slakt
- slaktvikt och klassificering
Förvaltningsåtgärder för stora rovdjur
Toleransnivåutredningen föreslår följande förvaltningsåtgärder för att se till att skador av rovdjur inte överskrider toleransnivån:
- Licensjakten på rovdjur inom renskötselområdet styrs i samråd med samebyarna, och med utgångspunkt från en riskmodell, till de områden där rovdjuren beräknas göra störst skada.
- Ett skyddsintensivt område inrättas. Ett tydligt regelverk upprättas för förenklad skyddsjakt på rovdjur i direkt anslutning till områden för renkalvning, under tidsperioden direkt före, under och efter kalvning.
- Licensjakt på lodjur införs i norra förvaltningsområdet samt inom Idre samebys betesområde under tidsperioden oktober till december.
- Riktad skyddsjakt på järv införs i populationsreglerande syfte inom renskötselområdet. Om licensjakten under hösten inte haft avsedd effekt bör ytterligare möjligheter till jakt på lodjur tillåtas under mars månad.
- Samebyarna ges möjlighet att upplåta skyddsjakt till annan.
- Åteljakt på järv tillåts samt att Jordbruksverket gör en översyn av foderlagstiftningen för att se om det kan möjliggöra att ren kan användas som åtelmaterial.
Varg är det rovdjur som ställer till med störst problem för rennäringen och kan därför inte accepteras inom renskötselområdet. Toleransnivåutredningen efterfrågar en konsekvensanalys av vad en växande vargstam innebär för rennäringen. Konkreta handlingsplaner och konsekvensanalyser för hur varg i renskötselområdet ska hanteras bör snarast utvecklas. I förebyggande syfte föreslås att en buffertzon upprättas för att minimera invandringen av varg söderifrån in i renskötselområdet.
Förändring av viltskadeförordningen
För att rennäringen ska kunna vidta skadeförebyggande åtgärder måste det finnas ekonomiska förutsättningar. Toleransnivåutredningen anser att skadeförebyggande åtgärder inte ska dras av från samebyarnas ordinarie rovdjursersättning som sker idag. Utredningen föreslår därför en förändring av 3 § viltskadeförordningen och att 5,1 miljoner kr årligen avsätts för förebyggande åtgärder exklusive åtgärder kopplade till varg.