Syfte och mål
Syftet med ett förvaltningsverktyg är att det ska möjliggöra mer riktade åtgärder för att minska rennäringens förluster till följd av stora rovdjur, ge effektivare handläggning och samordningsvinster samt större legitimitet för beslut som avser både rovdjurs- och rennäringsförvaltningen. Målet är att en given toleransnivå ska nås med så små konsekvenser för rovdjursstammarna som möjligt.
Genomförande
Arbetet med regeringsuppdraget har genomförts av Sametinget och Naturvårdsverket tillsammans med en gemensam styrgrupp, bestående av medlemmar som representerar myndigheterna, och en gemensam arbetsgrupp med tjänstemän från myndigheterna. Arbetsgruppen har letts av en projektledare från respektive myndighet. Arbetet har stämts av med berörda länsstyrelser (Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands och Dalarnas län) och rennäringens organisationer (Svenska Samernas Riksförbund, Renägarförbundet, Samernas Riksorganisation) vid ett flertal möten. Arbetsgruppen har också inhämtat underlag och synpunkter från forskare vid Grimsö forskningsstation och Sveriges Lantbruksuniversitet. En del av uppdraget, utveckling av riskmodellen, har genomförts i nära samarbete med några utvalda samebyar, länsstyrelsen i Jämtlands län samt NINA, med vilka samarbete etablerades i det tidigare uppdraget.
Ökad tydlighet
Riksdagen har beslutat om miniminivåer respektive etappmål för de stora rovdjuren medan något motsvarande beslut om skydd mot rovdjursskador för renskötseln inte finns. Detta skapar en obalans i förvaltningen. Förslaget i denna rapport på förvaltningsverktyg och en av regering eller riksdag fastställd toleransnivå avser att bidra till en ökad tydlighet i politiken och en större förutsägbarhet för rennäringen.
Fyra steg
Förvaltningsverktyget bygger på att länsstyrelser och samebyar i samråd och utifrån ett adaptivt förhållningssätt fastställer hur man lokalt kan upprätthålla en hållbar rennäring och bidra till en gynnsam bevarandestatus för rovdjuren. Förvaltningsverktyget ska användas som ett redskap i den regelbundna dialogen mellan länsstyrelse och sameby/samebyområde inom ramen för förvaltningen av rovdjur. Förvaltningsverktyget består av fyra återkommande steg:
- Toleransnivå/målnivå
- Beräknad och uppskattad förlust av renar på grund av rovdjur med hjälp av en riskmodell.
- Förebyggande åtgärder
- Uppföljning/utvärdering
Riskmodellen ger möjlighet att visualisera och göra olika geografiska beräkningar för att påvisa hur rovdjurstrycket fördelar sig olika över olika områden och kan variera utifrån olika förebyggande åtgärder.
Konsekvenserna för rennäringen
Rovdjurens predation på ren ger ekonomiska konsekvenser för renskötselföretagen på flera sätt. Förutom antalet dödade renar som rovdjuren orsakar tillkommer också de sekundära effekterna av predationen. Värdet av en rovdjursdödad ren varierar med förutsättningarna. Den kan i genomsnitt sägas vara värd mellan 1,3 och 1,9 renar i slaktledet exklusive de negativa effekter som predationen medför på renhjorden.
Hur beräkna faktisk förlust?
För att beräkna den faktiska förlusten som är orsakad av rovdjur krävs kunskap om rovdjursantal, predationstakter, renens faktiska värde inklusive avelsvärde, renhjordens struktur och påföljande dynamiska effekter. En annan del är kopplad till det merarbete och ökade omkostnader som rovdjuren orsakar. Denna kostnad varierar med yttre förutsättningar och underlag för att beräkna den kostnaden saknas i nuläget.
En teoretisk beräkning
En teoretisk beräkning av en faktisk skadenivå mellan 5% och 20% ligger mellan 38 och drygt 152 miljoner kronor. Under 2012 betalade Sametinget ut ersättning för rovdjursförekomst med 63,8 miljoner kronor. Med den uppskattning av totalt dödade renar på grund av rovdjurspredation som finns, skulle ersättningsnivån utifrån det genomsnittliga värdet på 2 732 kr/ren, ligga mellan 53,7 miljoner kronor och 200 miljoner kronor.
Olika konsekvenser i olika områden
Variationen i predationstakten och i förekomsten av rovdjur och ren i landskapet måste hanteras i riskbedömningar utifrån lokala förutsättningar. En toleransnivå hanterar effekter av att det samlade rovdjurstrycket, och en minskning av rovdjurstrycket kan, inom ett givet område, uppnås genom olika kombinationer av åtgärder mot olika arter. En viss toleransnivå leder inte per automatik till samma konsekvenser för respektive art i hela renskötselområdet, utan åtgärderna och deras effekter måste tillämpas på samebynivå.
Samlat rovdjurstryck
En toleransnivå ska nås genom att påverka det samlade rovdjurstrycket. Utfallet för enskilda arter följer därmed inte automatiskt utan kan i viss mån styras utefter uppsatta mål och givetvis utifrån den aktuella skadesituationen. Generellt bedöms dock att det bör finnas utrymme för en minskning av lodjurstammen i renskötselområdet som är strikt riktad mot de områden där renskötseln lider störst skada, och att en begränsning av järvstammen bör kunna ske i de områden som är mest skadeutsatta och förväntas göra störst nytta för rennäringen.
Rättelse:
2013-03-11 Rättelse i redovisning av ”Uppdrag att slutföra tidigare uppdrag att utforma ett förvaltningsverktyg för förekomst av stora rovdjur baserat på en toleransnivå för rennäringen. Redovisning av regeringsuppdrag 2013-01-31, kompletterad 2013-03-01.” (L2012-1579)
Vi har blivit uppmärksammade på två sakfel i vår redovisning vilka vi härmed vill informera om. I de delar där vi refererar till artikeln av Hobbs et al 2012 så använder vi begreppet ”predation” där det istället skulle uttryckas som ”minskning av antalet renar som slaktas årligen”, (sidorna 48, 51, 54 och 55). De redovisade beräkningarna i avsnitt 5.3 avseende rovdjursskador på ren redovisar därmed förlust i slaktledet på grund av rovdjur och inget annat.
Vår andra rättelse är att påståendet på sid 48 att en del av förlusterna är kompensatorisk ska strykas, då det inte framgår i artikeln av Hobbs et al 2012. Vår bedömning är att felen har en försumbar betydelse för slutsatserna i rapporten.