Sametinget har arbetat med frågan om inrättande av en sanningskommission för att granska statens övergrepp mot det samiska folket sedan 2014 då en motion antogs av plenum. Viktiga delar i det arbetet är det rundabordssamtal och seminarium med internationella experter som anordnades 2016 och den SWOT-analys som utarbetades 2018. Dessa ligger till grund för den hemställan som Sametinget i stor enighet lämnade in till kulturdepartementet i juni 2019. Sametinget fick 2020 ett regeringsuppdrag att förbereda och förankra arbetet inför en sanningskommission i det samiska samhället.

 

Den inlämnade rapporten redovisar vad som gjorts inom uppdraget och redogör för de synpunkter som framkommit i samtal och enkäter.

 

En sanningskommission bör granska hur den svenska statens och länsstyrelsernas agerande splittrat det samiska folket, framförallt genom den så kallade ”lapp-ska-vara-lapp”-politiken, som hade inslag av både kulturdarwinism och rasism. Den kom till uttryck i nomadskolereformen 1913 och renbetes-lagstiftningen 1928. Samer förlorade äganderätten till land och vatten, renskötselrätten begränsades, olika former av renskötsel ställdes mot varandra och samer i andra traditionella näringar som jakt, fiske och slöjdhantverk ställdes utanför rättighetssystemet. Markfrågan är ett tema som många samer nämner. En sanningskommission bör granska hur det gick till när samiska marker kom under statlig kontroll. Här omnämns bland annat lappskattelanden, avvittringen och exploateringen av naturresurser.

 

Statens dubbla politik var dels en segregationspolitik, dels en assimilationspolitik, beroende på grupptillhörighet och bostadsort. Nomadskolan var ett angrepp på familjen, det sociala sammanhanget och kulturen när barn rycktes från sitt sammanhang för att bo på internat. De samebarn som inte fick gå i nomadskola upplevde språkligt förtryck och kulturellt utanförskap i folkskolan. Försvensknings-processen, konsekvenserna av språkförlust och svårigheterna att ta tillbaka sitt språk som vuxen är ett annat tema. Möjligheterna till modersmålsundervisning i samiska är än idag begränsade i grundskolan och på gymnasiet. Till gränsöverskridande problematik hör renbeteskonventionerna och tvångsförflyttningen av nordsamiska renskötarfamiljer till sydligare områden och dess konsekvenser, men även andra typer av tvångsförflyttningar genom historien.

 

En stor majoritet av de samer som svarat på enkäten och deltagit på möten utrycker höga eller mycket höga förväntningar på en kommande sanningskommission. Flera svar uttrycker förväntningar om att kommissionen ska gå till botten med oförrätter och i förlängningen leda till förändring på flera olika sätt. Det är av stor vikt att en kommande oberoende sanningskommission får ett brett uppdrag, stort handlingsutrymme och tillräckligt med tid och resurser. Sametinget påtalar slutligen vikten av att psykosociala stödfunktioner inrättas i samband med sanningskommissionens arbete, i samarbete med de nordliga regionerna och kunskapsnätverket för samisk hälsa.