Renskötselområde
Det område i Sverige där renskötsel får bedrivas. Området omfattar närmare 50 procent av Sveriges yta, men all mark är inte lämplig som renbete. Renskötselområdet utgörs av tre viktiga huvudområden där renskötseln har olika rättigheter: Åretruntmarkerna (renbetesfjällen), vinterbetesmarkerna och områden för koncessionsrenskötsel. Renskötselområdet är indelat i 51 samebyar.
Sameby
Det finns 51 samebyar i Sverige. Storleken på områdena varierar kraftigt, likaså antalet renägare och yrkesverksamma renskötare i respektive sameby.
En sameby är ett geografiskt område där renskötsel bedrivs (se karta). Samebyn är organiserad som en ekonomisk och administrativ sammanslutning med en egen styrelse. Det är en juridisk person som företräder renägarna i samebyn. Samebyn ska för renägarnas gemensamma bästa organisera renskötseln på det geografiska området.
Samebyns renskötare brukar vanligtvis dela upp sig i vintergrupper (siida, sijdda, sïjte) inför renhjordens flytt till vinterbeteslandet. Den yrkesverksamma renskötaren kallas traditionellt husbonde (isit/eamit, boanndi, hosbåanta) - ett gammalt begrepp som fortfarande används i rennäringen. En husbonde kan vara både man och kvinna.
Urminnes hävd
Samebyarnas användning av marker i renskötselområdet är en bruksrätt grundad på urminnes hävd. Det innebär att markerna använts för renskötsel under så lång tid att ingen vet när bruket började eller hur det gick till. Rennäringen i Sverige bedrivs i dag på både privat mark och mark som staten hävdar äganderätt till.
Renskötselrätt
Med renskötselrätt menas den samiska rätten att nyttja områden för renskötsel, jakt och fiske. Renskötselrätten är byggd på urminnes hävd. Urminnes hävd enligt gamla jordabalken är en äganderätt som förvärvats genom att man under lång tid brukat marken utan att någon hindrat en. Urminnes hävd äger rättsverkan i enlighet med regeringsformen och är inte en rättighet som staten godtyckligt har gett samerna. Renskötselrätten är en egendom och därför gäller även egendomsskyddet.
Renskötselrätten gäller under obegränsad tid. En markägare kan inte avsluta förhållandet att renskötselrätten gäller genom uppsägning. Den gäller oberoende av lagstiftning och kan så länge den utövas, inte fråntas utan kompensation.
Året-runt-marker
Året-runt-marker får användas till renbete under hela året.
- För fjällsamebyarna är ”året-runt-markerna” området ovanför odlingsgränsen upp till riksgränsen.
- För skogssamebyarna är ”året-runt-markerna” gränsbestämda områden ovanför lappmarksgränsen.
- För samebyarna i Jämtlands och Dalarnas län är ”året-runt-markerna” områden inom renbetesfjällen i Jämtlands län och de områden i Jämtlands och Dalarnas län som av staten var särskilt upplåtna till renbete.
Renbetesfjäll
I Jämtlands län drogs aldrig någon odlingsgräns. Istället avsattes vid avvittringen så kallade renbetesfjäll för renskötselns behov. Renbetesfjällen visade sig vara alltför små, vilket föranledde staten att lösa in privata markområden för att utöka renbetesfjällen. Renbetesfjällen är fortfarande ett gällande begrepp i rennäringslagen. Det finns även kopplingar till skogsvårdslagen.
Renbetesfjällen omfattar i huvudsak av staten hävdade ägda fastigheter. Samerna har enligt rennäringslagen vidsträckta rättigheter och skydd för att kunna bedriva sin näring inom renbetesfjällen och i viss mån även inom sedvanemarkerna.
Vinterbetesmarker
Vinterbetesmarkerna är marker som enbart får användas till renbete under tiden 1 oktober till och med 30 april. För fjäll- och skogssamebyar innebär ”vinterbetesmarkerna” de delar av renskötselområdet i Sverige som inte utgörs av året-runt-marker och koncessionsområden.
Koncessionsrenskötsel
Den som är same kan få tillstånd (koncession) att driva renskötsel i Norrbottens län nedanför lappmarksgränsen inom område där renskötsel av ålder förekommer under hela året (Kalix- och Torne älvdalar). Inom detta så kallade koncessionsområde bedrivs renskötsel under hela året. Tillståndet innefattar även rätt att sköta ett visst antal renar åt dem som äger eller brukar jordbruksfastigheter i området. Dessa ägare eller brukare får äga högst 30 renar per hushåll.
Odlingsgräns
En provisorisk odlingsgräns drogs redan 1867 i Norrbottens och Västerbottens län, men den fastställdes inte definitivt förrän den 20 juni 1890. Syftet var att inga nybyggen skulle få anläggas ovanför odlingsgränsen. Detta område skulle enbart användas som renbetesland. Av flera olika skäl upprätthölls inte denna gränsdragning.
Odlingsgränsen finns kvar i exempelvis i rennäringslagen där den utgör östra gränsen för året-runt-markerna. Även skogsvårdslagen har koppling till odlingsgränsen (i Norrbotten och Västerbotten).
Lappmarksgräns
Lappmarksgränsen är en gammal administrativ gräns som fastställdes 1766, men som går tillbaka på äldre gränsdragningar mellan Lappmarken och landskapen vid kusten. Den är viktig ur historisk synpunkt. Lappmarksgränsen utgjorde till exempel skiljelinje mellan koncessionssamebyarna och övriga samebyar i Norrbotten.
Bruttoareal
Med bruttoareal menas det totala betesområdet som ges av samebyns administrativt fastställda samebygränser och av samebyn redovisat sedvaneområde. I bruttoarealen har dock inte högalpina områden eller annan mark som ej går att bruka till renbete räknats bort.
Nettoareal
Den areal som samebyn kan använda till faktiskt renbete efter att markintrång och naturliga förutsättningar som omöjliggör renskötsel räknats bort.
Riksintresse
Med riksintresse menas ett område, plats eller enstaka objekt som anses viktig för landet och representerar ett allmänt intresse. Kriteriet för riksintressen är att de har särskild betydelse för sitt samhällsområde och ska skyddas från påverkan.
Rennäringen är ett riksintresse. Andra riksintressen är exempelvis vägar, mineralresurser, naturvård, kulturmiljöer, fiske och friluftsliv.
Resiliens
Resiliens är ett systems långsiktiga förmåga att klara av förändring och vidareutvecklas. Resiliens innefattar både förmågan att stå emot stress eller förändring och att återuppbygga viktiga funktioner som gått förlorade:
- För renen kan det handla om att klara av en hård vinter med dåligt bete.
- För en sameby kan det handla om att klara av ytterligare exploateringar på samebyns betesland. Det kan gälla allt från vindkraft och gruvor till turism eller att klara av en rättstvist både ekonomisk och psykosocialt.
- För den enskilda renägaren kan det handla om att hantera stora ekonomiska förluster på grund av hög rovdjurspredation.