Etniska grupper som är de ursprungliga eller först kända invånarna i ett visst geografiskt område, kallas ofta urfolk eller ursprungsfolk (indigenous people) till skillnad från grupper som bosatt sig i eller koloniserat området under modern historisk tid. Därtill ska urfolken ha behållit traditioner och kulturella särdrag som associeras med landområdet, naturen och klimatet.

Andra ord för urfolk kan vara First peoples, First Nations, Native people, aboriginer eller stamfolk. Begreppet ”Indigenous peoples” började användas på 1970-talet som ett samlingsnamn för folkslag med gemensamma erfarenheter av kolonisation och  likartade utmaningar och problem. ”Peoples” i plural indikerar att det handlar om olika folk och att det även finns stora skillnader mellan olika urfolk. Bortsett från kulturella skillnader delar urfolken samma erfarenheter av utanförskap, förtryck, marginalisering och svårigheter att skydda sina rättigheter som egna folk.

Den tidigare specialrapportören för urfolk, James Anaya, har beskrivit urfolken som ”levande ättlingar till invånare som levde i området innan andra kom dit och vars landområden nu domineras av andra. De är kulturellt avgränsade grupper i samhällen födda ur idéer om stormaktsvälde och erövring.” Oftast är de i minoritet men det är inte alltid fallet. En del urfolk tillhör de fattigaste och mest utsatta grupperna i de länder där de bor. De flesta urfolk har ingen eller liten politisk makt och saknar möjligheter till verkligt självbestämmande.

Urfolk finns i alla klimatzoner och på alla kontinenter förutom Antarktis. FN beräknar numera att ungefär 476 miljoner människor på jorden tillhör ett urfolk. De representerar 5000 olika kulturer och finns i 90 länder. Urfolken utgör mindre än 5 % av världens befolkning, men
15 % av de allra fattigaste.

Den nära anknytningen till naturen gör att urfolk kan ha särskilda kunskaper om naturens tillstånd, klimatförändringar och konsekvenser av exploatering och miljöförstöring. Även om många urfolksgrupper under lång tid har påverkats av omgivande kulturer, finns ofta kopplingen till marken kvar och beroendet av naturen för sin försörjning. Konventionen om biologisk mångfald erkänner dessa traditionella kunskaper och ger dem samma värde som vetenskaplig kunskap.

Urfolkens språk är i en sårbar situation, eftersom dessa språk sällan lärs ut i skolan och inte används offentligt. 2022-2032 har utnämnts av FN till ett decennium för urfolksspråk. Meningen är att strategiskt arbeta för förändring och för att utrusta och inspirera talare av urfolksspråk. Strategidokumentet betonar vikten av utbildning på sitt modersmål och möjligheter att använda sitt urfolksspråk i offentliga sammanhang; inom rättssystemet, i media, i olika typer av program för arbete och hälsa. En ljuspunkt är de möjligheter som digital teknikutveckling ger för användning och bevarande av urfolksspråk. 
Läs mer om kommande decennium för urfolksspråk

Vissa urfolkssamhällen kan drabbas hårt av COVID-19 pandemin eftersom de redan möter stora utmaningar på grund av fattigdom, brist på hälso- och sjukvård, enkla bostäder och brist på sanitet. Stora traditionella ceremonier och generationsboenden kan utgöra ett hot mot urfolk och deras familjer, särskilt de äldre. Samtidigt använder många urfolk sina egna kunskaper och metoder för att finna lösningar på utmaningar som pandemin orsakar. De organiserar matdistribution, stärker traditionella näringar, skapar nya kommunikationskanaler och publicerar vägledningar för hur urfolkssamhällen kan skydda sig mot COVID-19. 
Läs mer om olika initiativ under pandemin 

Urfolksdagen firas den 9 augusti. För att skapa större medvetenhet om urfolkens situation och de utmaningar de möter för att bevara och utveckla sina kulturer och livsstilar, sina språk och identiteter som urfolk har urfolksdagen firats varje år den 9:e augusti sedan 1994. 
Läs mer om bakgrunden 

Källor: Wikipedia (engelsk version) samt un.org och unesco.org