Vad finns i ett språk?
Språk är en del av världens kulturella mångfald. Språk bär sitt folks historia, seder och bruk, traditioner och unika sätt att tänka.
Språk är bärare av det kulturella arvet och återspeglar folkets gemensamma livssyn och värdegrund. Språk överför kunskaper om naturen och världen.
Ordspråk och idiom utgår ofta från kulturen, ibland en historisk sådan. När ett språk utrotas, försvinner samtidigt en unik kunskapsbank med historiska, andliga och ekologiska kunskaper. Dessa kunskaper är oumbärliga i språkets kulturella sammanhang, och kan ge andra människor viktiga insikter.
Ordförrådet avspeglar vad som är viktigt för att klara sig i landskapet, miljön och klimatet. Tänk på samiskans ordrikedom när det gäller renar, väder och naturfenomen. Sättet att konstruera meningar illustrerar livssyn och världsbild. På samiska heter det att ”drunkna till havet/sjön”, inte i havet/sjön. På samma sätt regnar det till jorden, inte på jorden. De samiska månaderna har namn som speglar årsrytmen i naturen.
Samiska uttryck associerar ofta till naturen och det nomadiska livet. Svenska uttryck som att ”ha en gås oplockad med någon” eller ”bättre stämma i bäcken än i ån” har sitt ursprung i bondesamhället. På (nord-)samiska kan man säga ”It don leat doppe leamaš goahtemuorran” (du har inte varit en kåtastång där borta) med samma betydelse som “att vara en fluga på väggen”. När alla i familjen är hemma kan man säga att alla fågelungar är samlade: “buot cizážat leat čoahkis”. Att överdriva eller överdramatisera något är att göra bäckar till sjöar “dahkat jogaid jávrin”.
Språk är en tillgång för talarna själva, inte bara som ett kommunikationsmedel utan för att språk definierar ens identitet. Att inte få tala sitt modersmål är förminskande och stigmatiserande. Om ens språk är förbjudet eller oönskat i skolan och i samhället när man växer upp, krymper också ens självbild. Ett språk måste användas på alla arenor, inte bara i hemmet, för att utvecklas och bli ett samhällsbärande språk.
Kultur, tradition och social miljö är förutsättningar för att människor ska lära sig ett språk och vilja använda det. Konsekvenser av språkdöd kan innebära intellektuell utarmning, sociala problem och ökad risk för psykisk ohälsa. Språkens öden är också folkens öden.
Språket binder samman alla delar av vår kultur. När det samiska samhället stärks, så stärks också språket. Om delar av det samiska samhället hotar att försvinna, så hotas också språket. De samiska språkens fortlevnad är beroende av en stark samisk livsmiljö och en stark samisk kultur. Starka välmående språk speglar i sin tur ett starkt samiskt samhälle och en stark samisk kultur.
Text: Marie Enoksson