illustration fem nationella minoriteter

Illustration: Lady Stardust

Minoritetspolitiska uppdraget

Finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska har varit nationella minoritetsspråk i Sverige sedan 2000. Sametinget och Länsstyrelsen i Stockholm har i uppdrag att följa upp hur lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk (minoritetslagen) efterlevs.

Särskild ställning

Målet med språklagen och minoritetslagen är att skydda de nationella minoriteterna, stärka deras möjligheter till inflytande och stödja språken så att de hålls levande. Det finns många minoriteter i Sverige, men de fem nationella minoritetsspråken har ett särskilt skydd därför att de funnits i Sverige under lång tid och anses tillhöra det svenska kulturarvet. Barns kulturella identitet ska stärkas eftersom det är genom barnen språken kan leva vidare.

Varför ett särskilt skydd?

Idéer om en enad nationalstat med ett språk härstammar från 1800-talet ("I Sverige talar vi svenska"). Fortfarande kan det vara svårt för människor att förstå att det finns minoriteter i Sverige som vill kunna använda och utveckla sina egna språk. Språken har under lång tid osynliggjorts och marginaliserats och därför tappat både talare och funktionsdomäner. Att ta tillbaka dessa är en mödosam process.

Samråd

Alla beslut som rör nationella minoriteter ska kommunen helst ta i samråd med representanter för minoritetsgrupperna själva. Man kan ta kontakt med en förening eller skapa en egen referensgrupp.

Uppföljning och återrapportering

Länsstyrelsen i Stockholms län och Sametinget har i uppdrag att följa upp hur lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk (2009:724) tillämpas av förvaltningsmyndigheter.

Vi återrapporterar varje år i februari till Regeringskansliet hur vi följt och utvärderat tillämpningen av lagen, vilka stödjande och samordnande insatser som gjorts, vilka kunskapshöjande insatser som genomförts och eventuellt behov av omprioriteringar inom anslaget.

Framgångsfaktorer

Länsstyrelsen och Sametinget har identifierat tre framgångsfaktorer för ett framgångsrikt arbete med att skydda och främja de nationella minoritetsspråken:

  • att verksamheten har tydliga mål och en klar förankring i både den politiska och verksamhetsmässiga ledningen
  • att det finns en tydlig samordnande funktion för minoritetsverksamheten
  • att det förekommer fungerande samråd med berörda nationella minoriteter

Krav på offentliga verksamheter

Den 1 januari 2019 trädde ändringar i lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk, skollagen (2010:800) och socialtjänstlagen (2001:453) i kraft. Större krav ställs på den offentliga verksamheten hos myndigheter, kommuner och regioner.

Sametinget kan genom rådgivning, information och andra insatser stödja andra förvaltningsmyndigheter vid tillämpningen av lagen.

Senast uppdaterad: 4 februari 2025 av Marie Enoksson.