kadaver av ren i snö

Foto: Carl-Johan Utsi

Rovdjursersättning

Sveriges rovdjurspolitik innebär att det ska finnas rovdjur i vår fauna. Samtidigt ska enskilda personer kompenseras för att deras privata egendom blir föda åt rovdjuren. Därför har renägarna rätt till rovdjursersättning, som betalas ut till samebyarna.

Enligt ersättningssystemet för rovdjursskador på rennäringen ska samebyarna kompenseras för förekomst av rovdjur och antalet föryngringar (hona med årskull) i renskötselområdet. Rovdjursersättningarna är inte ett bidrag, utan en ersättning för verkliga förluster av privat egendom, på den grunden att vi vill ha rovdjur i vår fauna i Sverige. Ersättningen täcker som högst halva förlusten. 

 Art  

Uppskattning av totalt 
antal dödade renar per år 

 Lo  10 000 - 50 000 
 Järv  6 000 - 15 000 
 Björn 3 500 - 7 500 
 Varg 78-150 
 Totalt 19 500 - 72 500 


Tabellen visar uppskattning av antalet dödade renar av järv, lo, björn och varg (SOU 2012:22). Siffrorna baseras per art och år i Sverige, på vetenskapligt underlag.

Beräkningsunderlag

Forskare har redovisat siffror i antalet dödade renar per rovdjursindivid och år förutom för varg som angetts i totalt antal fällda renar per år. Siffrorna har sedan multiplicerats med antalet rovdjur inom norra rovdjursförvaltningsområdet. För björn har 10% av björnstammen använts då predationen på ren sker nästan uteslutande under kalvningsperioden. (Populationsdata från Kindberg och Swenson, rapport 2015-5 från det skandinaviska Björnprojektet för björn och Viltskadecenter rapport 2011-8 järv och lodjur.)

Regelverk

De förordningar som reglerar rovdjursersättningen är Viltskadeförordningen, Sametingets regleringsbrev och Sametingets föreskrifter. Sametinget administrerar utbetalningarna av rovdjursersättning. Ersättningen är baserad på en beräknad kostnad för varje art.

Inventeringar

En viktig förutsättning för att ersättningssystemet ska fungera, är trovärdiga rovdjursinventeringar. Inventeringarna görs i samarbete mellan länsstyrelsens naturvårdspatruller och samebyarna.

  • Samebyarna deltar aktivt i inventeringsarbetet och utser så kallade rovdjursansvariga.
  • Länsstyrelserna är huvudansvariga för inventeringarna och sammanställningen av övrig dokumentation om förekomst och föryngring av rovdjur.
  • Länsstyrelsen är ansvarig för kvalitetssäkring av inventeringen
  • Sametinget fördelar de medel regeringen anvisar till respektive sameby för samebyarnas medverkan, utifrån beslutade fördelningsprinciper.

    Samebyn fördelar själv

    Sametinget tar beslut om ersättning för rovdjursförekomst till samebyarna i juni månad varje år. Eftersom järvinventeringen inte är klar vid den preliminära utbetalningen, sker resterande utbetalning av rovdjursersättningen i december månad. Då har även DNA-prover analyserats för att kunna säkerställa osäkra föryngringar/förekomster. Hur samebyarna bestämmer sig att fördela ersättningen är samebyarnas inre angelägenhet (STFS 2007:9, §9).

    Svensk rovdjurspolitik

    Riksdagen antog i december 2013 en ny rovdjurspolitik. Politiken ska möjliggöra en god förvaltning av stora rovdjur, samtidigt som den ska tillgodose en bra balans mellan målet om gynnsam bevarandestatus för rovdjuren och  ta hänsyn till de människor som lever och verkar i rovdjurstäta områden.

    Riksdagen beslutade också att rennäringen inte ska behöva tåla högre förluster än maximalt tio procent av renhjorden. Detta fungerar ännu inte i praktiken och många samebyar har förluster på 30-40 procent, vilket i längden är ohållbart.

    Senast uppdaterad: 19 februari 2025 av Marie Enoksson.