Trots utmaningar när det gäller avgränsningar och statistik har Sametinget inom ramen för regeringsuppdraget genomfört en kartläggning och identifierat förslag till åtgärder och rekommendationer för en positiv jämställdhetsutveckling. Kartläggningen visar tydligt att samiska kvinnor dominerar i det samiska civilsamhället när det gäller representation inom samiska organisationer och föreningar med inriktning mot språk, kultur och utbildning, medan de samiska männen dominerar i representation inom rennäringen.
Bakomliggande faktorer till denna utveckling hör ihop med de övergripande historiska skeendena, främst rennäringslagstiftning, kolonisering och exploatering av marker, som skapat den situation samerna i Sverige har idag. De normer, värderingar och könsmönster som råder i det svenska samhället har också påverkat och fortsätter att inverka på samernas sätt att vara och leva. Därutöver minskar utrymmet för renskötarna att kunna leva på sin verksamhet på grund av det omgivande svenska samhällets expansion. Allt detta medför jämställdhetsproblem för kvinnor inom renskötseln i en snabbt moderniserad och maskuliniserad näring. Konsekvenserna leder ofta till marginalisering och utanförskap och att kvinnornas roll inom rennäringen osynliggörs och får lägre status.
Åtgärder för att öka jämställdheten och utjämna balansen mellan övervägande kvinnlig representation inom det samiska civilsamhället och manlig dominans inom rennäringen, måste omfatta både samiska kvinnor och män. Även männen styrs av normer och värderingar om hur samiska män ska vara, vilket i sin tur påverkar vardagen för både kvinnor och män. Det krävs kraft hos såväl de enskilda kvinnorna som männen, att våga och orka bryta könsmönstret utan att lämna det sammanhang där mönstret formades. Både kvinnor och män har allt att vinna på ett öppnare och mer jämställt samiskt samhälle – det är inte längre en kvinnofråga.
Temat våld mot samiska kvinnor är en relativt stor del av redovisningen. Temat har förekommit i mycket liten utsträckning i Sametingets jämställdhetsarbete och tidigare redogörelser. Rapporten Våld mot samiska kvinnor – kartläggning och analys av kunskapsläget och behovet av insatser har skrivits av professor Monica Burman, som forskar om bland annat mäns våld mot kvinnor.
I rapporten ges förslag på ytterligare forskning och andra åtgärder med anledning av identifierade kunskapsluckor och utvecklingsbehov. Dessa förslag på åtgärder syftar till att förbättra kunskapsläget om våld mot samiska kvinnor, bryta tystnaden om våld i Sápmi samt utveckla insatser som gör att Sverige uppfyller sitt internationella åtagande enligt Istanbulkonventionen och kan inleda ett arbete för att nå det sjätte jämställdhetsmålet för samiska kvinnor och flickor, i enlighet med uppdragsdirektiven.