Sedan år 2000 är judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar erkända som nationella minoriteter i Sverige. Finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska är erkända som nationella minoritetsspråk av riksdagen.

En central uppgift för den nationella minoritetspolitiken är att stödja minoritetsspråken så att de hålls levande. Regeringen har därför gett flera myndigheter i uppdrag att bevara och främja de nationella minoritetsspråken, såväl genom egna insatser för revitalisering som genom stödjande insatser riktade mot kommuner och regioner.

Riksrevisionen ser dock flera indikationer på att statens insatser på området är bristfälliga. Trots statens insatser når exempelvis inte modersmålsundervisningen i nationella minoritetsspråk fler elever, och många kommuner tillgodoser inte rätten till äldreomsorg och förskola på minoritetsspråk i tillräcklig utsträckning.

Riksrevisionens granskning fokuserar på ett antal myndigheter som har centrala uppgifter på området, bland andra även Sametinget.