1. Kan lavindikatorkartorna fås i ett annat format?
Nej. Sametinget tillhandahåller enbart lavindikatorkartorna som visningstjänst på hemsidan eftersom informationen från kartorna ska tolkas tillsammans med Sametingets Manual för användning av lavindikatorkartorna för 2020 & 1980-tal samt de två rapporterna: Rapport om lavinventering 2019–2021 som beskriver samebyars fältarbete med att ta fram lavkartor, samt Rapport om lavindikatorkartan för 1980-talet som beskriver framtagandet av en modellbaserad karta byggd på satellitbilder från åren 1984–1987.
Den samlade informationen på Sametingets hemsida tillsammans med kartorna är viktig för att tydliggöra hur Lavindikatorkarta för 2020 och Lavindikatorkarta för 1980-talet kan användas. Kartorna kan inte användas som ett beräkningsverktyg över lavförekomsten inom specifika områden. Kartorna ska inte plockas ur sin kontext och kan inte fungera som beslutsunderlag utan ytterligare information. Läs mer under fråga 5 om osäkerheter och begräsningar med kartorna.
2. Hur ska lavindikatorkartorna tolkas? Måste man tolka kartan från 1980-talet tillsammans med kartan från 2020?
I Manual för användning av lavindikatorkartorna för 2020 & 1980-tal finns vägledande exempel på hur lavindikatorkartorna kan tolkas (se sid. 15 och framåt).
På grund av hur dessa kartor tagits fram utifrån då tillgängliga data, har lavindikatorkartan för 2020 och lavindikatorkartan för 1980-talet olika upplösningar och är av olika kvalitet. För att kunna jämföra de två kartorna har predikterade värden för lavförekomst delats in i fyra olika grupper. Klassindelningen följer Riksskogstaxeringens tradition att dela in lavmarker, vilket inkluderats i renbruksplanernas skogsinventering, där klassen ”lavris” lagts till.
Kartorna ger ett perspektiv i frågor om renbete och renskötsel men informationen behöver sättas in i en större kontext med information och kunskap om hur renskötsel bedrivs och hur renar beter sig. Därutöver behövs kunskap om hur markanvändningen ser ut i respektive sameby. Förhållandena varierar beroende på landskapsförhållanden och hur mycket annan konkurrerande markanvändning som pågår. Den informationen behövs läggas till via annat kartmaterial som visar infrastruktur, vindkraft, vattenkraft och/eller skogsdata, samt dialog med samebyn.
3. Kommer Sametinget att ta fram fler lavindikatorkartor?
Nej, Sametinget har inte för avsikt att ta fram en serie av lavindikatorkartor. Sametinget förespråkar att lavindikatorkartan från 1980-talet används som grundreferens i dialog-, planerings- och kunskapsunderlag i ärenden kopplade till markanvändning. Kartan från 1980-talet ger en tydlig indikation på hur renbetesmarkerna kan uppnå sin potential för lavtäckningsgrad. Den visar områden med lavrika marker med större lavtäckningsgrad och lavhedar som indikerar var det finns eller fanns mer marklav.
Alla kartserier därefter visar en kontinuerlig minskning av lavförekomst och förlust av lavhedar och minskad skog. Lavindikatorkartan från 2020 visar enbart lavförekomst för det året och kartan kan beroende på hur skogen därefter skötts vara inaktuell.
En lavindikatorkarta är en statisk produkt över ett landskap som kontinuerligt förändras. Skogen avverkas, markbereds, planteras, växer, röjs, gallras och avverkas igen, vilket på olika sätt förändrar lavtäckningen. Ett bestånd med bra lavtäckning idag kan förlora den lavtäckning den har om till exempel 30 år, om skogen inte röjs och gallras tillräckligt hårt så att ljus kommer ner till marken och främjar marklavstillväxten.
4. Vad kan man dra för slutsatser av lavindikatorkartorna?
Arealer av lavrika marker och skogar har minskat under 1900-talet vilket i hög grad har påverkat renskötseln, eftersom renlavar utgör den huvudsakliga foderresursen för renarna under vintern. Forskning visar att skogsmarker med lav i bottenskiktet har minskat med 71 procent från 1955 fram till idag. Dagens förekomst av lavarter räcker inte för att kompensera för svåra snöförhållanden och förlusten av betesmarker på grund av annan markanvändning samt deras kombinerade påverkan (kumulativa effekter).
Man kan inte reducera renarnas behov av vinterföda endast till förekomsten av renlav. Renskötseln är mer komplex än så. Förutom renlav spelar hänglavar och vissa graminider en viktig roll i renens näringsintag under vintern. Även betesro, tillgång till flyttleder, förekomst av rovdjur, väder, snöförhållanden och störningar från infrastruktur har stor betydelse för renarnas överlevnad. En karta som beskriver marklavens fördelning i landskapet är inte en karta som beskriver hela renskötseln. Men en beskrivning av hur renlaven är fördelad i landskapet i kombination med kartlager som visar andra faktorer som påverkar renar, kan öka förståelsen för rennäringen.
- För markanvändare, myndigheter och externa parter utgör lavindikatorkartorna en grund för att förstå lavförekomsten i landskapet så att eventuella beslut som rör markanvändning tar hänsyn till hur betesmarker kan förbättras och skötas på ett lavfrämjande sätt.
- Kartorna kan användas för att förstå vilka områden som kan vara lämpliga att restaurera som betesmarker samt hur sammanhållna landskap och flyttleder kan bibehållas och främjas.
- För skogsbolag bidrar lavindikatorkartorna med underlag för hur skogen kan brukas mer hållbart med bevarad biologisk mångfald i väl sammanhållna landskap. Det senare är särskilt viktigt för skogsbolag som har eller strävar efter att få FSC-certifiering (Forest Stewardship Council).
- För samebyar kan lavindikatorkartorna bidra till arbetet med att förbättra betesmarkerna genom att identifiera områden som behöver åtgärdas och skötas på specifika sätt. I samråd mellan sameby och andra markanvändare kan lavindikatorkartorna användas för att visa hur resursen marklav fördelas i landskapet och vilka områden som är särskilt viktiga för vinterbete.
5. Vad ska man tänka på när man tolkar lavindikatorkartorna? Finns det några osäkerheter, begränsningar och möjliga felaktigheter?
A. Underskattning och feltolkning av lavförekomst
Liksom kartan för 2020 underskattar lavindikatorkartan från 1980-talet lavförekomsten men kan avgränsa områden med ingen eller låg förekomst, från områden med måttlig till hög lavförekomst. Kartan ger en god bild av hur lavförekomsten fördelades i landskapet under 1980-talet. Det finns en risk att substratmark (sten, block, häll) tolkas av modellen som lav, samt att områden med hög marklavstäckning identifieras som områden med måttlig marklavstäckning. Därför rekommenderar vi att man kontrollerar om det finns kompletterande data såsom flygbilder, ortofoton eller fältdata tillgängligt, om man är intresserad av specifika bestånd och exakta klasstillhörigheter.
B. Olika upplösning och kvalitet mellan kartorna
Lavindikator kartorna har olika upplösningar: lavindikatorkartan för 1980-talet har en pixelstorlek på 30 meter medan lavindikatorkartan för 2020 har en pixelstorlek på 10 meter. Vissa luckor som syns mellan pixlarna 2020 kanske inte representerar en verklig minskning utan är en effekt av kartans högre upplösning. Vi avråder därför starkt från att räkna arealpixlar för de olika klasserna mellan de två kartorna eftersom detta kan bli missvisande. Det finns ett behov att skatta areal lavtäckning med bra data från Rikssgostaxeringen (RT) som levererar ”väntevärde rätt skattningar” för hela norra Sverige.
C. Brister i inventeringsdata från Riksskogstaxeringen (RT)
Även om Riksskogstaxeringen är en heltäckande inventering av Sveriges skogar med flera tusen provytor inventerade varje år, så finns det väldigt få ytor med en lavtäckning högre än 20 procent. Den modellbaserade skalan slutar vid 70 procent då träningsdata från Riksskogstaxeringen inte innehåller provytor med en högre täckningsgrad av marklav än 70 procent. Det speglar hur ovanligt det är med lavrika marker idag och skapar problem när man vill bygga en modell för att prediktera lav. Om det inte finns träningsdata med hög lavtäckning, så kan modellen inte heller prediktera höga värden för täckningsgrad. Med andra ord kan modellen identifiera områden där det finns lav, men är sämre på att avgöra de högsta lavtäckningsgraderna.
Som en konsekvens av minskningen av marklav får RT alltså väldigt få träffar av lavmarkrika provytor i sina stickprov. Samebyarnas fältinventeringar utgör fortfarande det bästa sättet att dokumentera lavens utbredning och eventuella förändringar. Lavindikatorkartan, samebyarnas egen inventering och Riksskogstaxeringen kan användas i kombination.
D. Möjliga feltolkningar av lavklasser inom olika områden
Varje sameby har unika förutsättningar att bedriva renskötsel utifrån hur beteslanden ser ut. Samma typ av lavtäckning vara av olika betydelse för olika samebyar beroende på hur de tillgängliga betesområdena ser ut. För att tolka klasserna på ett korrekt sätt måste man förstå den specifika samebyns betesförutsättningar och föra dialog i samförstånd. Se mer information i manualen på sidan 11.