Sametinget riktar kritik mot regeringens kommittédirektiv (Dir. 2026:52) om en utvecklad nationell fysisk planering av mark- och vattentillgångar. Trots genomförd konsultation har centrala synpunkter om samiska rättigheter inte fått genomslag i direktivet.
Vid konsultationen med Regeringskansliet framförde Sametinget att samisk kultur och renskötsel inte kan behandlas som ett vanligt samhällsintresse, utan utgör en urfolksrättighet med stark förankring i både folkrätt och svensk grundlag. Sametinget betonade att frågor om markanvändning i Sápmi inte handlar om att väga olika intressen mot varandra, utan om att hantera rättighetskonflikter.
– Samisk kultur är inte ett intresse bland andra. Det är en rättighet. När staten fortsätter att behandla våra marker som föremål för avvägning mellan ekonomiska intressen osynliggörs våra rättigheter, säger Sametingets styrelseordförande Marianne Gråik.
I det nu beslutade direktivet kvarstår dock ett tydligt fokus på att prioritera mellan konkurrerande intressen utifrån samhällsekonomiska analyser. Sametinget konstaterar att detta perspektiv bortser från de rättighetsbaserade utgångspunkter som man framfört under konsultationen.
Sametinget vill också rikta allvarlig kritik mot hur konsultationen har genomförts. Under processen fick Sametinget inte ta del av själva direktivtexten, utan endast ett dokument benämnt “underlag till direktiv”. Sametinget framhöll att konsultationen därför inte kunde anses fullständig och begärde att processen skulle fortsätta till dess att en färdig direktivtext förelåg.
Vidare påtalade Sametinget behovet av att:
- samiska rättigheter tydligt integreras i direktivet
- kumulativa effekter av exploateringar beaktas
- renskötselns långsiktiga förutsättningar säkerställs
- samisk traditionell markanvändning erkänns i sin helhet
Trots detta saknas tydliga skrivningar om dessa frågor i det slutliga direktivet.
Sametinget deltog i konsultationen men valde att inte lämna sitt samtycke till det föreslagna beslutet, då förutsättningarna enligt konsultationslagen inte ansågs uppfyllda.
– Vi fick inte ta del av den faktiska direktivtexten under konsultationen, utan endast ett underlag. Vi begärde att konsultationen skulle fortsätta tills det fanns ett konkret förslag att ta ställning till. När processen ändå avslutades saknades förutsättningar för samtycke, säger Sametingets styrelseordförande Marianne Gråik.
Samtidigt visar aktuell analys från FN att det saknas stöd för att stater måste välja mellan ekonomisk tillväxt och respekt för mänskliga rättigheter. Tvärtom visar data att respekt för mänskliga rättigheter bidrar till mer stabila och långsiktigt hållbara ekonomier.
– Det finns en föreställning om att urfolksrättigheter står i vägen för utveckling. Men FN:s analyser visar att det inte finns någon sådan motsättning. Stater som respekterar mänskliga rättigheter får inte sämre tillväxt – de får en mer stabil och hållbar utveckling. Det borde vara en självklar utgångspunkt även för svensk politik, säger Sametingets styrelseordförande Marianne Gråik.
Sametinget ser med oro på utvecklingen där statliga processer forceras och ingen egentlig ambition till att nå samtycke verkar finnas, konsultationen reduceras till ett enkelt samråd. Detta riskerar att ytterligare försvaga tilliten mellan samiska företrädare och staten.
– Det krävs en förändring i hur staten ser på samiska rättigheter. Det handlar inte om att inkluderas i efterhand – utan om att vara en självklar part från början i frågor som rör våra marker och vår framtid.
Sametinget framhåller att en hållbar markanvändning i Sverige förutsätter respekt för urfolkets rättigheter.