Sametingets styrelseordförande Marianne Gråik medverkade i paneldebatten tillsammans med finska sametingsordförande Pirita Näkkäläjärvi och Janne Hirvasvuopi, Samerådets EU-avdelning. Ett huvudbudskap som framfördes från de samiska representanterna var att en verkligt rättvis omställning måste inkludera samiska urfolksrättigheter.
Brister i förordning om metaller och mineraler
Styrelseordförande Marianne Gråik lyfte bland annat EU:s fokus på att säkra tillgången till kritiska metaller och mineraler genom Critical Raw Material Act, CRMA. Förordningen innehåller betydande brister ur ett urfolksperspektiv. Bland annat ställer den inte krav på fritt, informerat förhandssamtycke. I stället bygger den på begrepp som samråd och intressentdialog. Sådana processer, inklusive konsultationer enligt den svenska konsultationslagen, kan ge möjligheter att bli hörd. Men de kräver inte samtycke från oss samer, menade Gråik, och kan därför möjliggöra att projekt går vidare även när samebyar och organisationer motsätter sig dem. Ett aktuellt exempel är Nautanen. Trots att Bergsstaten tidigare hade sagt nej, valde regeringen att gå på gruvbolagets linje.
Konsultationsordningen fyller inte sitt syfte
Styrelseordförande pekade också på att aktuell forskning från Stockholm Environment Institute, SEI, visar att samerna ofta konsulteras för sent, när möjligheterna att påverka utfallen redan är begränsade. I vissa fall sker ingen konsultation alls. Forskningen beskriver också en växande frustration och konsultationströtthet bland samiska företrädare, som förväntas investera betydande tid och resurser i processer som sällan leder till verkligt inflytande.
Därutöver leder politik som utvecklas utan lokal och urfolksbaserad kunskap ofta till konflikter, rättsliga processer och förseningar. Tidig dialog och genuint deltagande ger bättre beslut och mer hållbara resultat. Konsultationer bör därför inte betraktas som en administrativ börda utan som en investering i bättre politik, påpekade Marianne Gråik.
Samisk representation i Bryssel är viktig ur flera perspektiv
Därför är en starkare samisk närvaro i Bryssel är viktig. Ett EU-kontor för oss samer skulle inte bara gynna samiska civilsamhället på nationell, regional och lokal nivå, framhöll Gråik. Det skulle också ge EU:s institutioner tillgång till expertis, lokal kunskap och urfolksperspektiv i ett tidigare skede av policyutvecklingen.
Dessutom blir Arktis allt viktigare för Europas säkerhetsambitioner. Om våra samiska perspektiv saknas i dessa diskussioner riskerar EU att fatta beslut om Arktis utan att fullt ut förstå hur dessa påverkar de människor som levt där i generationer. Samerna kan också bidra till EU:s säkerhet och totalförsvar genom vår unika kunskap om arktiska förhållanden, motståndskraft i glesbygder, krisberedskap och hållbar resursförvaltning. Vår långvariga närvaro och erfarenhet i Arktis ger värdefulla insikter för att stärka lägesförståelse, civilt försvar och motståndskraft i en region av växande strategisk betydelse, menade Marianne Gråik.
Sametingets styrelseordförande avslutande paneldebatten med budskapet att det behövs permanenta strukturer för samarbete där samernas deltagande är en naturlig och integrerad del av styrningen, inte ett undantag. Det är så förtroende byggs, och det är så ett meningsfullt partnerskap kan växa fram.
Bakgrund till mötet i Bryssel
I takt med att Arktis får allt större geopolitisk betydelse är det avgörande att Europaparlamentet stärker sina relationer med regionens urfolk. Dessa grupper förvaltar inte bara ovärderlig traditionell kunskap utan är också nyckelaktörer för att upprätthålla social stabilitet och hållbar utveckling i regionen. Inkluderande samverkan stärker legitimiteten hos EU:s politik i området och säkerställer att ekonomiska och miljömässiga strategier är förenliga med lokala förhållanden och internationella avtal. Att bygga varaktiga relationer med samerna handlar därför inte bara om internationellt erkända urfolksrättigheter, utan utgör också en strategisk investering i Europas långsiktiga säkerhet och inflytande.
Samtidigt drabbas samerna oproportionerligt hårt av klimatförändringarna till följd av den snabba uppvärmningen i Arktis och ett ökande tryck på naturresurserna. Samerna befinner sig därmed i frontlinjen för klimatförändringarna på två sätt: de upplever både de omedelbara miljökonsekvenserna och får bära de sociala och ekonomiska kostnaderna för de åtgärder som vidtas för att motverka förändringarna.