Sverige har ratificerat Europarådets ramkonvention för nationella minoriteter.

Det finns en kontrollmekanism inom Europarådet som granskar hur väl de länder som ratificerat ramkonventionen lever upp till dem. Den fjärde cykeln ramkonventionen för Sveriges del började den 1 juni 2016. Då lämnade Sverige sin fjärde rapport under ramkonventionen och Sametinget skrev i sin tur en s k skuggrapport.

En rådgivande kommitté bestående av Mr Reinis Aboltinš (Lettland), Ms Laura-Maria Crăciunean (Rumänien) och Sławomir Łodziński (Polen) tillsammans med Mr Marco Leidekker, chef för sekretariatet för ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter och administratör Ms Agnes von Maravić, har besökt Sverige (Kiruna, Västerås och Stockholm) för att träffa berörda parter, följa upp utvecklingen och se hur väl statens rapport stämmer med verkligheten. Deras fjärde rapport med iakttagelser och rekommendationer, förväntas i juni 2017.

Sametingets vice styrelseordförande och tillika ordförande i språknämnden Josefina Skerk, deltog på mötet. Hon lyfte ämnen som rasism mot samer, ointresse från beslutsfattare på olika nivåer, brist på lagstöd för samråd med annan samisk lokalbefolkning än samebyarna, bristen på modersmålslärare, och bristen på undervisning om samer och nationella minoriteter på lärarutbildningar och i läromedel. Skerk påtalade också att Sametinget vill se att staten gör en distinktion mellan de rättigheter som nationella minoriteter har, och de rättigheter samer har som urfolk.

Margareta Påve kom från Same Ätnam och bidrog med sina kunskaper om hur samisk äldrevård fungerar och påtalade bristen på samisktalande vårdpersonal.

Anna-Maria Kaddik som representerade SSR, framförde samebyarnas dilemma med att visserligen på pappret har rätt till samråd, men inte ha de praktiska och ekonomiska möjligheterna att alltid kunna delta. Renskötarna är för få och deras möjligheter att delta på lika villkor på samråd med bolag och myndigheter är begränsade. Dels måste renskötselarbetet prioriteras och tiden är begränsad. Dels har man inte alltid de juridiska expertkunskaperna eller de ekonomiska möjligheterna att delta.

Från Sameskolstyrelsen deltog skolchefen Anne-Chatrin Brandén. Hon berättade om hur fjärrundervisningen i samiska exploderat sedan 2015. Man har nu 145 elever som får distansundervisning i samiska och 11 lärare som är knutna till detta.

En aktuell fråga som diskuterades var rasismen mot samer och djurmisshandel av renar. Det uppfattas ofta som ett hatbrott av samerna - om man plågar renarna så drabbas renägarna - men det syns inte i statistiken eftersom polisen antecknar detta som djurplågeri och inte hatbrott. Oviljan att polisanmäla vissa händelser beror både på misstro mot polisen, att ingenting händer, men också på rädslan att göra saker och ting värre.

Europarådets rådgivande kommitté kommer även att träffa medarbetarna på Sametinget och Länsstyrelsen i Stockholm som arbetar med uppföljningen av det minoritetspolitiska uppdraget.

Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter godkändes av Europarådets ministerkommitté 1994 och trädde i kraft den 1 februari 1998. Konventionens syfte är att skydda nationella minoriteters fortlevnad och utgör en integrerad del av det internationella skyddet av mänskliga rättigheter. I Sverige trädde konventionen i kraft den 1 juni 2000. Då angavs att de nationella minoriteterna är judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar.

Konventionen innehåller bestämmelser som garanterar minoriteter en rad grundläggande mänskliga rättigheter och friheter: bl.a. skydd från diskriminering, fientlighet och våld, mötes-, förenings-, yttrande-, tanke-, samvets- och religionsfrihet och åsikts- och yttrandefrihet på det egna språket. Staterna som tillträtt konventionen åtar sig vidare att erkänna att den som tillhör en nationell minoritet har rätt att fritt och utan ingripande använda sitt minoritetsspråk privat och offentligt, och såväl muntligt som skriftligt.