Beteslandsindelning
All mark som en sameby har tillgång till används inte på samma sätt. Dels finns det marker där renarna gärna uppehåller sig för att där finns bra bete. Dels finns det områden som är nödvändiga för att renhjorden ska kunna förflytta sig. Andra marker är obrukbara, t ex högfjällsområden.
Samebyns markområde delas in i fem olika typer:
- Betestrakt
- Kärnområde
- Nyckelområde
- Lågutnyttjat område och
- Åtgärdsområde
För beskrivning, se Ordförklaringar under menyn Verktyg.
Beskrivning och analys
När samebyn skapar en renbruksplan börjar man med att analysera och beskriva hur markerna används och om de eventuellt har förändrats. Kanske kan de användas på ett annat sätt i framtiden? Behövs åtgärder för att de ska bli brukbara för rennäringen igen? Lokalkännedom och fjärranalysteknik är en central del i framtagandet av renbruksplanen.
För att beskriva marken på ett riktigt sätt, följer samebyns representanter en manual som kallas Beteslandsindelning. Syftet med indelningen är att få en överblick av samebyns befintliga betesförutsättningar. Man kartlägger systematiskt värdefulla områden (trakter) ur betessynpunkt och styr fältinventeringarna utifrån olika områdens relativa betydelse för renskötseln.
