Det samiska kulturlandskapet är inte statiskt utan har genomgått stora förändringar. Från början var samerna ett jägar-, fiskar- och samlarfolk som senare övergick till att hålla tamren. Först levde man i intensiv tamrenskötsel med daglig mjölkning av renkorna för att senare övergå till storskalig extensiv renskötsel med fokus på köttproduktion.

Samer har även varit fiskare, nybyggare, jordbrukare, sockenlappar med mera. Därför kan det samiska kulturlandskapet se mycket olika ut och olika samiska grupper kan ha sina egna kulturlandskap, ibland inom samma geografiska område. I det samiska kulturlandskapet finns även spår som inte har lämnats av samer eller samiska näringar.

Det samiska kulturlandskapet ska ses som en helhet som består av tre komponenter där alla delar behövs för att bilden ska bli komplett. Om komponenterna betraktas var och en för sig är det inte möjligt att förstå sammanhanget i kulturmiljön.

• Det materiella kulturarvet innefattar alla fysiska spår i landskapet.
• Det immateriella kulturarvet omfattar allt som inte lämnar några fysiska spår; berättelser, sägner, platser med speciell betydelse och allt annat som någon måste berätta om. Även traditionell samisk kunskap och de samiska språken ingår i det immateriella kulturarvet.
• Det biologiska kulturarvet är den levande delen av kulturarvet som visar hur människan har nyttjat naturen.