Sámi luondduoaindu (Det samiska landskapsperspektivet)
Det samiska landskapsperspektivet är ett synsätt som har sitt upphov i naturens förmåga att ge oss det vi behöver. Under årets olika faser ger olika landskapselement skydd, bostad och föda för både djur och människor.
I det samiska landskapsperspektivet hänger naturen och det naturen levererar intimt ihop med människan och hennes sociala och kulturella sammanhang. Därför går en tanke till en avlägsen släkting inte bara till personen utan till hela den kontext som personen verkar i. Människan, naturen och landskapet utgör en odelbar helhet vilket förklarar det holistiska synsätt samer ofta har.
När vi gemensamt behöver göra ingrepp i och förändra landskapet förändrar vi inte bara marken på platsen utan hela sammanhanget för de som berörs. Därför måste ett ingrepp vara väl grundat, ske med försiktighet och lämna ett begripligt sammanhang så att de som påverkas kan känna att helheten bevaras.
I det samiska landskapet behövs varje del vid sitt speciella tillfälle. Renskötseln och renen har sina platser beroende av årstid och årets speciella förutsättningar. Familj, vänner och släktingar har sina platser där man träffas, bor och umgås och vissa platser bär historien och kulturarvet från tidigare generationer.
Man kan säga att i det samiska landskapsperspektivet ryms en grön infrastruktur, biologisk mångfald och olika ekosystemtjänster, som till exempel de tjänster renen levererar.
I det samiska landskapsperspektivet inryms biologisk mångfald, turism, renskötsel, jakt, fiske, mat, jojk, historia, religion, kulturarv, kulturmiljö, duodji, språk, rättigheter... Allt hör samman.