Renen har använts som lockdjur, packdjur och dragdjur. Man har tämjt den, mjölkat den, ätit den och gjort kläder av den. Senor kan bli tråd och tarmar kan bli korvskinn. På 800-talet vet vi från skriftliga källor att renar tämjdes och sköttes i hjordar. Den mer storskaliga renskötseln slår igenom på 1600-talet, delvis på grund av ett ökat skattetryck från kronan.

Renskötselrätten bygger på urminnes hävd och är grundlagsskyddad. I Sverige är renskötselrätten förbehållen samerna. Dagens moderna renskötsel handlar om köttproduktion. En förutsättning för att rennäringen ska vara lönsam är det fria naturbetet. Det kräver stora arealer eftersom renar är vandringsdjur.

Duodji, samiskt traditionellt hantverk, är beroende av produkter från renen och naturen. Skinnet garvas med traditionella, miljövänliga metoder. Pälsen kan användas till traditionella kläder och skor. Renhorn används tillsammans med björkträ i till exempel knivar och smycken.

Renskötseln är en kulturbärare och en språkbärare. Det finns hundratals samiska ord som beskriver olika sorters renar utifrån deras utseende och beteende, naturföreteelser och väderförhållanden. Ord som inte finns i andra språk. Andra samiska ord beskriver vad man kan göra med produkter från renen: Att avhåra, garva skinn eller torka hudar. Att göra sentråd. Att sy renpälsar eller bällingskor med mera.